Diabetes Typ 1 finns det något positivt med det. Finns det något i denna obotliga autoimmuna sjukdom? När man får beskedet att diabetes ska bli din kompanjon för resten av livet. Kan det vara något positivt? Nja de sömnlösa nätterna det ständiga kontrollen av blodsocker är kanske inte direkt en positivt. Men med dagens text tänkte jag försöka hitta några delar i min och Gabriel diabetes som faktisk är positiva. Hur ska jag gå tillväga med det? Ingen aning vet inte ens om det finns har aldrig tänkt på det viset innan.
Finns det något som är bra med en direkt orsak av diabetes. När jag tänker tillbaka på min uppväxt så tror jag att jag växte upp rätt fort när jag fått min diabetes. Men jag var nog lite annorlunda. När jag fått beskedet för 31 år sedan. Så var jag 11 år satt i ett undersöknings rum med läkare och sköterskor. Jag vet att min mor var med och jag tror att även min bror Björn var med. Men det kommer jag faktiskt inte ihåg. Med det som etsade sig fast var kontakten med min första diabetesläkare Lars-Ivar Hardell. När han hälsade på oss i rummet så var det inte mor han började prata med det var mig han började med. Han satte grunden för min diabetes tror jag redan där. När man pratade med honom så vad det som bara jag existerade. Alla andra var inte viktiga. Vi pratade en hel del och man fick den första informationen om vad diabetes Typ1 var, att det inte vara någons fel att jag fått diabetes. Att det var en sjukdom som inte gick att bota. Men att den skulle finns med mig resten av livet. Jag skulle kunna gör allt jag ville trots diabetes. Så vad det dags för min första insulin injektion. De visade hur man skulle göra. Och så skulle sköterskan ge mig injektionen. Och jag total vägrar, då börjar förklaringarna att detta är något som du måste göra för resten av livet finns inget alternativ osv osv. Jag säger ”Nej du får inte sticka mig….” och innan jag hinner prata färdigt börjas det om, ”Detta är något du måste göra, du måste få insulin tillfört dig vi måste sticka dig nu.” Jag börjar om ”Nej! DU får inte sticka mig är detta något som jag måste göra för resten av livet så är det lika bra att jag gör det själv!” Detta var nog ingen på avdelningen förberedd på, jag var inte riktigt som de andra. Jag ville klara mig själv redan från första början. Min envishet tog kontrollen. Detta är något som jag och doktor Hardell återkom till genom åren som jag gick hos honom. Jag var den förste som aldrig blev stucken av personalen. Hardell såg det som en positiv grej att jag var envis och lite kontroll beroende av mig. Det är nog en rätt bra egenskap hos en diabetiker. Så det får man nog se som positivt. Men det var ju inget som jag fick av min diabetes utan något som redan fanns och fodrades och blev starkare pga diabetes.
Men något som jag tror är positivt måste vara mitt intresse för mat. Jag hade redan innan min diabetes debut visat ett visst intresse för mat. Jag älskade att baka. Jag bakade Nässelbröd och fyllde frysen. Som sedan såldes på Hembyggdsmarkanden i Högsrum. Jag kan inte säga exakt hur gammal jag var jag började med det men jag tror det var på sommaren mellan 3:e och 4:e klass som var året som var första gången. Jag tyckte att jag hade bakat hur mycket som helst, Men tror det tog 10 min första gången innan jag sålt slut på alltihopa till diverse pensionärer som tyckte det var sött med en liten tanig kille som sålde ett väldigt gott och annorlunda bröd. Åren efter bakade jag mer. Anlitade släktingar som hjälte mig plocka nässlor. Men likväl sålde jag slut på 30 min igen på denna lilla marknad.
När diabetes kom så behövde man gå till en dietist och lära sig om Nyckelhåls märkta produkter och Light läsk. vad man kunde äta hur mycket som helst av och vad man fick vara mer återhållsam med. Jag tyckte det var lite roligt. Det satte nog grunden av den näringsläran som jag senare behövde när jag gick i gymnasiet, på Kock utbildningen. Jag hängde med på lektionerna men tyckte det var enkel för nästan allt hade jag ju redan lärt mig på mina diabeteslektioner med Dietisten. Tror inte jag hade med mig böckerna hem en ända gång. Ändå fick jag topp betyg i Näringslära. Men Diabetesen födde upp mitt intresse för mat och jag bestämde rätt tidigt att jag ville bli kock. Och att laga mat har man nytta av för resten av livet. Och trots att jag lagt kockyrket bakom mig är det fortfarande ett stort intresse och älskar att laga mat gärna med en god öl under matlagningen.
Gabriel då? Finns det något som diabetes har haft med sig som varit positivt redan? Ja det finns en grej som jag tror måste läggas på den positiva våg skålen. Åsa och jag har redan från första stund valt att Gabriel ska vara med i beslut, tanke gångar osv när det gäller Diabetesen. Vi kan fråga vad ligger ditt blodsocker på 3,2 pil snett nedåt kan vi då få till svar och då fråga vad som behöver göras. Ta 2 druvsocker blir svaret. Men det som vi ser som han har utvecklat snabbt är sin konst att räkna kolhydrater. Han kan räkna ut i huvudet vad 2 knäckemackor är tillsammans med en frukt blir. Han kan ta fram telefonen fråga hur många procent pastan ligger på och knappa in att 220×0,28 blir 65 g Kolhydrater. Detta är något som han har nytta av för resten av sitt liv även om han inte hade haft diabetes. Detta måste vara positivt. Självklart önskar vi att ingen av skulle ha diabetes. Men man måste hitta de bra effekterna också. Även när man är lite trött och grinig.
Blodsocker enligt CGM i skrivandets stund. Gabriel 11,3 mmol/l Henkes 9,9 mmol/l kan tilläggas att när jag började skriva hade jag precis korrat Gabriel så ha är på väg ner med behöver nog en lite skvätt till. Jag började på 5,8 och har stigit dels pga av lite känslor som kom fram under skrivandet gång och att jag idag kommer har en dag med lite mer verk än vanligt. Båda dessa sakerna har effekt på ens blodsocker.
Senaste kommentarer