Ibland händer mycket på kort tid. I går kväll så lossande Gabriel sensor förtidigt det var helt enkelt tejpen som inte orkade hålla den på plats. När vi skulle sätta en ny hände något som inte hänt någon av oss innan. Sensorn applikatorn fastnade. Den hängde kvar på magen efter det att vi ”skjutit” fast sensor tråden. Efter flera råd på nätet ska man knacka på den med en träslev. Men knackandet gjorde inte så mycket utan till slut blev det en lite spricka mellan 2 plast delar på applikatorn och det gick att bända isär den. Jag i min enfald trodde att det skulle funka.
Om ni tittar längst fram på nålen så ser man en lite förändring på tjockleken. Det visade sig att den tunna tråden som är själva sensor satt kvar på nålen och när vi väl fick bort den gamla den nya sensor tejpen på magen visade dig satt nålen bara nuddat huden utan att gör något särskilt stort stick. Det blev till att börja om igen. Då gick allt bra.
Till frukost idag insåg jag att det var dags för insulin byte i min pump. Jag utbrister ibland önskar man att man skulle kunna ta semester från diabetesen.
-Ja i 2 år säger Gabriel.
-Tyvärr så kan man ju inte det säger tillbaka.
-Varför inte det undrar Gabriel.
-Det vet du nog, vad skulle hända om vi inte skötte vår diabetes.
-Vi skulle dö.
-Ja det skulle ju kunna hända men var tror du händer innan.
-Vårt blod skulle bli sjukt.
-Och vad händer om blodet är sjukt (Högt blodsocker med ketoner)
-Vet jag inte riktigt.
-Då kan man ju tappar känsel i händer och fötter, man kan få problem med synen, och så kan ju njurar och hjärta bli dåliga så man kanske behöver en apparat som renar blodet då njurarna inte klarar av det. Då får man göra det ungefär varannan dag.
-Du pappa jag hjälper dig byta insulinet idag.
Världens bästa pojk!!! <3 <3
Blodsocker enligt CGM i skrivandet stund Gabriel 9,9 mmol/l & Henke 5,5mmol/l
Ni är för härliga. Jag tror det är tur ni har varandra. Tänker ofta på hur ni hela tiden kämpar och ändå alltid har tid att hjälpa andra