Mat

Kronisk värk och diabetes

Ni som känner mig vet ju att jag sedan länge gått med värk från en whiplashskada. Jag tänkte nu försöka förklara vad kronisk värk kan göra med diabetes. Idag är en sådan dag. Då jag har så ont i min nacke att jag har svårt att hålla huvud upprätt. En molande värk som hugger till varje gång jag nickar till eller tappar huvudet. När något sådan är på gång behöver jag också använda huvudet för att lyckas hålla blodsockernivån på en acceptabel nivå.

Till att börja med vad gör värk och fram för allt kronisk värk med blodsockret. Det höjer blodsockret i olika utsträckning. Nu har ju jag gått med min värk länge i drygt 23 år har jag haft värken som en ständig följeslagare. På grund av det har också min kropp vant sig vid en viss smärta och det på värkar inte blodsockret så mycket. Men när jag har en riktigt dålig stund gör det desto mer på blodsockret. Som jämförelse kan jag ta en hundpromenad med en massa aktivt insulin utan att sjunka. Skulle jag göra det när jag har en bättre stund skulle jag sjunka som en gråsten. Faktum är att jag får manuellt lägga till en rad korrdoser med insulin för att hålla blodsockret i schack. Skulle jag räkna om basalen skulle det inbära en riktigt dålig dag som idag att jag gick på 200–300% basaldos mot en vanlig.

Vad som också händer som inte är riktigt bra i det läget att jag av någon skulle börja sjunka kraftigt är att jag oftast blir väldigt illamående och får svårt att äta. Det enda som av någon anledning funkar är riktigt sura saker. Det kan vara surt godis, eller något som man har pressat citron över. Illa måendet kan ibland även övergå i kräkningar och då gäller det agera mer eller mindre som om man hade maginfluensa. Dvs har något som är söt tillgängligt som gå att få upp blodsockret med om jag skulle behöva fylla på med kolhydrater för att undvika låga värden…

Vad kan man göra för att hantera smärta och få ner den till en acceptabel nivå? Få så är det jag har bara varit smärt fri i några få timmar de senaste 23 åren. I början av min Whiplashperiod stod jag på mycket starka tabletter. Jag har testat nästan allt i smärtstillande preparat som finns på ett apotek. Nackdelen för mig av med alla dessa preparat är alla bieffekter. Mina njurar har slagit ut helt och jag var bara några få timmar från att bli satt på dialys efter att en läkare inte tyckte det var nödvändigt att läsa min journal när han såg hur dåligt jag mådde och ville ge snabb smärtlindring. Har nog aldrig svurit så mycket liggande på en brits hoppandes upp och ner för jag hade inte kontroll över mina muskler som hade spasmer av all överansträngning. Nackdelen med alla dessa preparat var ju också att blodsockerkurvan såg ut som ett EKG hoppade upp och ner efter hur långt tiden som hade gått från det att jag tog senaste tabletten. Så det bästa som hänt diabetes sedan jag fick min whiplash var när jag slutade helt med all typ av smärtlindrande tabletter, jag accepterade en högre nivå av smärta för att lättare kunna hantera diabetesen. Nu mera använder jag mig av andra sätt för att hantera värken.

Hundpromenader och Akupunktur även om det sistnämnda är rätt länge sedan jag gjorde sist… Dels har Covid kommit in i bilden dels har sonen också fått diabetes, så jag har av någon anledning valt bort det som hjälper mig mest. Det är just efter några av akupunktursessionerna som jag har varit helt smärt befriad en kortare stund. Första gången det hände var när jag träffade ett par för mig nya kineser som kom till Kalmar en gång i månaden och de satte ett par nålar i mina armar, och jag var helt smärtfri när nålarna satt där. Det var nästan chock artat. Jag kunde inte röra armarna men de lyckades med 4 nålar göra något som jag inte hade känt på väldigt lång tid, dvs helt smärtfri…

Något annat som många gånger funkar också så är det värme och framför allt bastubad. Dock går jag inte ut och slänger mig i en snödriva, eller en kall isvak. För är det något som förstör det som har byggts upp så är det kyla. Många gånger väljer jag bort bad en varm sommardag just pga. att jag kommer få så ont i många timmar efter.

Så med några korta ord när den högre smärtan gör ett besök i herr Carlssons kropp då är man tvungen att acceptera lite sämre värden när det kommer till diabetesen. Även om jag numera tack vare alla tekniska hjälpmedel kan hålla en hyfsad nivå på blodsockret även en skitdag som denna…

Vi närmar oss julen

Mindre än en vecka kvar innan Julen är här. Vad innebär julen för en diabetiker då? Ja det är inte så stor skillnad som alla andra dagar diabetes kräver samma kontroll och jobb för att få ihop. Det som är största skillnaden är ju all mat och julgodis. Så i regel går det åt en massa extra insulin. För så är det ju vi kan ju äta allt som finns på julbordet men behöver lite mer tid på oss att hitta rätt dos med insulin. Men kan ju föredra tex sockerfri julmust. Men jag är rätt glad av nu har insulinpump på Gabriel igen. För det är så mycket lättare att räkna ut insulindoser med en pump en att hålla på att knappa in kolhydrater aktivinsulin osv i ett excel har som vi gjort under insulinpennans tid.

Nu finns ju dokumentet kvar på min onedrive och alltid är tillgängligt om det skulle krångla med pumpen för mig eller Gabriel, vilket är rätt skönt att veta. Bakom ligger en rad olika beräkningar som är lätta att ändra för att få rätt dos vare det är till mig eller Gabriel som behöver det.

Men tillbaka till julen. Som jag skrev i ett inlägg på Instagram och Facebook för ett tag sedan kommer jag behöva byta min CGM på Julafton kanske inte optimalt med ny sensor när det som ofta är när det är jul mycket mat och en och annan julgodis. Men det är bara att gilla läget och göra det bästa av situationen. Om allt går som planerat behöver inte Gabriel byta vare sig pod eller CGM på julafton. Men blir det så har vi en väska med oss för allt som behövs. Planera för det värsta, hoppas på det bästa. Som ni förstår ska vi inte fira jul hemma utan ska till Göteborg för julfirandet. Om det inte händer något med restriktioner eller sjukdomar.

Men i morgon måndag blir först ett julfirande i schacket tecken. Julblixt med Nybro schacksällskap. Där det vankas Jullandgångar, blixtschack och julostar som vinster för de tre bäst placerade. Det blir det sista för schacksäsongen detta år. Men efter helgerna kör vi i gång igen.

Och med de orden önskar Gabriel och jag med familj er alla en God Jul

Svårt att släppa taget!

Så i går var Åsa och jag iväg med vänner på Värmländsk Voodoo i Kalmarsalen. Vi slog till och med till med en middag på Gröna Stugan innan. Det blev en mycket rolig kväll med många skratt.

Det blev farmor som hoppade in som Diabetes expert och hjälpte Gabriel med Pizza, popcorn och annat fredags mys, med Emma som extra sakkunnig. Men självklart kan inte den gamla gubben slappna av helt. Utan sneglar på telefonen titt som tätt. (Hade varit en eftermiddag med låga värden och butter unge) Plus extra jobbet att hitta rätt doser med pennor där en halv enhet kan göra stor skillnad. Vi har använt en ny dos räknare från T1D för att underlätta räknade men den missar aktivt insulin av någon anledning. Så Pizzan och popcorn med fråga på dosen till mig via sms blev för hög trötts att jag tyckte de skulle dra bort en hel enhet. av det föreslagna. Vilket resulterade i en dropp med nästan 1,7 mmol/l per 5 min.

Den som säger att det är bara att ta en spruta ibland kan kyssa mig i ars…. Precis i slutet av föreställningen ser jag ett CGM värde på 4,4 med deltat på -1,7 mmol. Jag messar Emma som har sin telefon fasttejpad på ena handen, om Gabriel fått druvsocker. Tar 4 min sedan får jag ett Aa till svar. Får ingen signal från CGM på min telefon och när jag är på väg hemåt ringer jag upp min mor och frågar lite vänligt hur mycket druvsockers som getts. Två får jag snabbt till svar. Ber henne mäta ett blodsocker men ge tre druvsocker till innan mätning. Hör hur hon samlar ihop styrkorna (Emma) till hjälp. Gabriel ligger glad i sin säng och kikar på tv. Av någon anledning mäter de blodsocker i tårna och jag hör i telefonen att någon har stinkande fötter, lätt att börja kallsvettas när blodsockret är lågt och blöta fötter som bott i varma kängor en del i vinterväder gör nog sin sak till. 2,3 om jag minns rätt.

Vi är oerhört tacksamma och som har personer som min mor som är villiga att stiga in och passar en Typ1 diabetiker. Nu är det inte alltid så lätt och hur min diabetes sköttes under slutet av 80-talet och början av 90-talet är jättestor skillnad mot idag. Jag blev ”tvingad” i låga och värden för att veta hur det kändes i kroppen när jag låg på sjukhuset. Gabriel känner fortfarande inte så mycket mer än att han är låg vid ca 3 i blodsocker. Och gör inget åt det i regel om man inte ber honom…

Men som sagt man har ett sjukligt kontrollbehov att dubbel kolla värden på Gabriel även om han är iväg med personer som har stenkoll på hans diabetes. Men i morgon går jag offline i 3-6 timmar när jag spelar schack då jag inte ens får kika på telefon som måste vara avstängd även om mitt parti är avslutat. Åsa kommentar om det ”känns ju så där…” men det löser sig säkert. Nån gång måste man släppa taget….