Gabriel har haft kompis över i natt även om det blev sent slocknade dem som små grisar
Men natten flöt förbi utan ett larm och Åsa och jag vaknar att pojkarna skrattar och busar på rummet 6 timmar senare…
Inget larm eller diabetes tjat !
Okategoriserade
Känslors inverkan på blodsocker
Känslor har en jättestor inverkan på ens blodsocker. jag har bland annat skrivit om det när jag spelar schack och blodsockret kan fara iväg åt alla möjliga håll. Men även stress, humör osv spelar ju in. Något som jag har sett jättetydligt senaste veckorna sedan semestern. Som egenföretagare är det ju alltid svårt med semester för jobbet hoppar sig och jag som enbart kör deltid på grund av min whiplash gör ju jobbet att det hopar sig än mer och det blir lite stressigt att få ihop dagarna. Vad händer då med blodsockret när det blir lite stress och så vidare. Här är det lite olika på mig gör nästan alltid stressen att mitt blodsocker blir högre och jag behöver då självklart mer insulin.
Nu hjälper insulinpumpen till mycket och gör allt för att hålla nere blodsockret. Men så kommer mat och sov klockan in. Vi diabetiker är ju som alla andra människor och sover sämre och skjuter kanske på måltiderna och till och med hoppar över en lunch och bara äter något litet för att hålla blodsockret i schack. Effekten av det blir ju ett svängigt blodsocker och mindre marginaler dvs det kan gå snabbt ner och upp. Nu har ju jag lång och gedigen kunskap om min diabetes så även om jag haft sämre värden i tex TIR senaste veckorna har jag ändå legat över 80% även om det varit precis på gränsen några av dagarna, mycket tack vare alla hjälpmedel i dexcom, pump osv.
Hur har det varit för Gabriel då? Denna sommar har han legat väldigt bra. Men det märks tydligt så fort något händer och han visar känslor så händer saker med hans blodsocker också. När det krånglar med pumpen tex så blir ju värdena därefter och de förstärks kraftigt med oro osv. Oron är väl lite av hans Akilles häl. Så fort han känner en osäkerhet kring något eller om det händer något som vi inte har kontroll över kan han blodsocker sticka iväg på noll och ingen tid alls.
Och snart räknar vi med ett det kan bli lite oroligt för honom igen i och med att skolan början. Vi har ju inget att säga till om vid val om resurs för Gabriel osv. Vi har ju varit jättenöjd hur det varit senaste terminen. Men skolan har valt att göra ändringar igen och vi kommer nu gå in på 4:e resursen sedan han började 1:an och han fick sin diabetes. Nu blir det visserligen en resurs som har haft lite koll på Gabriel innan så det blir inte start helt från början. Men personkemin mellan denna person och Gabriel stämmer inte helt. Stämmer inte kemin så blir det en oro och stress över situationen. Nu hoppas jag verkligen att det blir bra och att det kommer funka. Men det finns ju inget facit utan det gäller att göra sitt bästa av de man har. Men det kan nog bli en del berg och dalbana med blodsockret när vi kommer tillbaka just pga känslorna hos Gabriel. Självklart blir det en omställning också med aktiviteter osv men det brukar ju gå att lösa, och då är nog känslor osv en större faktor som är svårare att balansera bort. Då det kan ändra sig från dag till dag.
Sedan att det blir mer jobb främst för mig med att utbilda resursen läggs ju inte direkt på skolans kostandskonto. Men jag lägger ner rätt mycket tid i början när det gäller att få igång en självgående resurs som kan handla och förstå konsekvenserna på beslut som måste tas hela tiden. Klara av att ge druvsocker vid låga värden och förstå att man behöver korra höga värden kan nog alla lösa. Men förstår hur man ska göra när man vet tex att det blir en skogspromenad vid klockan 10 och redan vid mellis vid 9 börja planera för det med mindre insulin är en annan sak. Eller att det är ett geografiprov vid 12:30 och ligger blodsockret på 3mmol/l eller på 12 mmol/l förstå att resultat blir därefter. Nu har jag möte med skolledningen och resursen på tisdag och ska bli intressant att se hur det löser sig. Vi har inte sagt rakt ut till Gabriel än vem som ska ha hand om honom i skolan i år. Men helt omöjligt att han snappat upp det är det väl inte. Men efter tisdagens möte när jag får det svart på vitt så är det nog dags att prata med Gabriel om det också.
En helt vanlig natt i en diabetesfamilj?
Gabriel hade haft den perfekta dagen 90-95% i TIR (time in range) efter lite höga värden föregående natt som vi antog var på grund av den sena kvällsmaten. Han var ju hungrig som en varg vid 22 tiden. Men efter några timmar vid 10-12 mmol/l i blodsocker lyckas pumpen på egen hand få ner honom under 9 igen och han vaknar med det perfekta blodsockret och mer eller mindre lyckas hålla det där med några få lägre värden under hela dagen. Kvällsmaten äts vid 19:30 tiden men sedan när han ska läggas vid 21:30 tiden så är han låg inte så han har känning men det är på väg ner. Så i förrebyggande tar han en druvsockertablett. I och med det verkar det som han skulle ut på rymdfärd!!!
Han startar huvudmotorerna på raketen och för en rasligfart upp mot 13 mmol då han lyckas klämma CGMen och får compresionlow. Pumpen hade gjort sitt så långt och skulle lyckats få ner honom till jorden igen. Men då CGMen krashlandade först fortsätter raketfärden mot månen. När CGMen väl hoppar igång igen har han passaerat 14 sträcket. som en säkerthets åtgärd kör inte pumpen igång med att öka hans basal direkt utan väntar till den fått några fler värden så det stämmer vilket leder till att mån färden fortsätter och han gör en laddning på månen med 15 mmol i blodsocker. Efter en mån promenad i nästan 2 timmar ballar CGM ur igen. Vi mäter ett blodsocker han ligger högre än vad CGMen visar med ca 2 mmol. dvs han ligger runt 17 nu. CGMen hoppar igång igen. och vi ger raketen extra boost med en lite större manuel korrdosför att få hem vår astronaut. Det blir fart igen och men nu är han på väg tillbaka mot jorden. Nu håller vi tummarna att han inte ska krashlanda. CGM visar fortfarande 2 mmol lägre än fingret vilket i detta läge är bra. Då för pumpen mer tid på sig att bromsa nerfarten och förhoppningsvis åter gå till en stabila värden som går att kalibrera.
Vi brukar ha rätt bra nätter sedan Control-IQ men då Gabriel verkar kommit in i en växt period igen plus CGM strul blev ett vad som såg ut som ett perfekt dygn, en perfekt dag med en riktig skitnatt. Men vad gör man bara gilla läget vila en stund på dagen. och hoppas på mindre strul framöver. Klockan är nu 05:40 och jag har inte kunnat somna om sedan den manuella extra dosen vid 03:15 Han har stannat av på 6,7 så ska mäta igen och ser hur lågt bort från verkligenheten han ligger nu. Det är väl det mest positiva med Gabriel han sover genom fingerstick, pumpkorrning och druvsocker på natten. Det är bara hans föräldrar som tappar några timmars sömn.
Känning, lågt blodsocker eller hypoglykemi
En vanlig fråga som jag tror alla diabetiker får är just hur lågt blodsocker känns. Det är lite olika från person till person och faktiskt lite olika gång till gång. Dels lite på hur lågt man faktiskt kommer, men även kan orsaken till det låga blodsockret spela in. Lågt blodsocker kan man få när man varit aktiv, fått för mycket insulin eller liknande. För det händer ju faktiskt att mängden insulin inte stämmer överens med matintaget. Eller om det är lite fetare mat som gör att kolhydraterna kommer ut i blodet lite för långsamt. Exempel på sådan mat är pizza eller friterad mat.
Något som var lite vanligare när man tänkte lite annorlunda kring mat och insulin var när jag fick diabetes då skulle man äta en fastställd mängd mat på en vis tidpunkt och ta en fast ställd insulinmängd. Man åt vare sig man var hungrig eller ej en viss mängd till det fastställda insulinet. Jag skulle tex äta 4 smörgåsar till kvällsmaten. Det var ju inte alltid så lätt som 11 åring att tvinga i sig 4 mackor framförallt om man redan hade haft en känning och ätit en smörgås 30 min innan. Då kunde man tagit insulinet och insåg efter macka 2 att detta går inte. Då blev det ju också känning 1 timme senare och så fick man äta upp då istället. Tack och lov gör man inte så längre. Nu mera tar insulin efter mängden mat vi äter, ja eller efter mängden kolhydrater vi äter.
Men hur känns då oftas känning? Ja jag börja i regel märka det redan vid 4 mmol/l. Min första signal är svag och trötthet. Sedan kommer skakningar. Tänk er att man fryser så där jätte mycket så att man skakar tänder, men ni tar bort kylan och tänder. Utan bara har kvar känslan som ni har i armar och ben. Detta var något som ofta användes under min uppväxt för att kolla om man hade känning (blodsocker mätning tog tid och mätaren var stor som en tegelsten, man hade den helt enkelt inte med sig). Man håll handen framför ögonen och kunde jag inte hålla den stilla så åt jag något.
Sedan kommer tankarna att flyga iväg, och man gör det mest förvirrande sakerna. Såg ett jätte bra exempel på det på Facebook där en kille plockat ut alla druvsockertabletter ur ett paket utan att riva upp paketet. Att komma på tanken att man ska stoppa en tablett i munnen existerar inte just då….
Sedan kan kallsvettningen komma. Jag som svettas mycket när jag är aktiv kan få helt otroliga kallsvettningar, har varit med om gånger då t-shirten ser ut som om den varit med om 10 min i ösregn. Det bokstavligt talat rinner om en. De gångerna är jobbiga för inte nog att du först blivit blöt, sedan börjar du frysa dels från kallsvettningen men även när blodsockret stiger.
Man kan också bli arg och irriterad något som min mor tog fasta på under min uppväxt. Så fort jag var minsta arg kom frågan. ”Har du känning? Mät blodsockret!” Tänk er det att vara tonåring och aldrig få vara arg utan en kommentar som gjorde en ännu argare… Detta är en fråga jag har som mål att inte ställa till min son. Men nu mera finns ju CGM….när den fungerar.
Sedan kan man ibland känna en hunger och ett sötsug de gånger resulterar ofta i en rekyleffekt dvs att blodsockret blir högt. För så är det med insulinpumpen Gabriel och jag har vi behöver i regel äta hälften när tekniken fungerar mot när pumpen eller CGM inte funkar för att inte få en rekyleffekt. Får pumpen isig försöker ju bromsa och stoppa insulinet, så att man inte ska få lågt blodsocker vilket leder till att mindre mängd kolhydrater behövs för att häva känningen.
Är ett stick, bara ett stick?
Ni som följt bloggen har läst om att Gabriel har lite av en stickfobi. Kan inte säga att det är en nålfobi då han sticker sig alltid med penna utan något knussel.
Denna helg har jag varit gräsänkling med familjen Göteborg för att hälsa på släkt och vänner. Turen var sådan att vi kunde byta insulin och infart på Gabriels pumpen precis innan de åkte till Göteborg och skulle klara sig till nytt byte ikväll om allt gick som det skulle. Nu sket det sig för igår kväll larmade pumpen om lite insulin och det skulle inte räcka hela vägen. Sagt och gjort Åsa fixade allt men Gabriel låser sig och vägra sticka sig. Fick ta insulin med penna under någon timme för att han skulle lunga ner sig och kanske somna för då är det ju ”aldrig” några problem att sticka honom. Han kan vakna men när sticket väl är gjort är allt lugnt. Men denna gång vill han inte somna han blir orolig och det funkar verkligen inte. Oron och bristen av basalinsulin höjer honom och han ligger några mmol över målområdet.
Nu är det ju så att vi har just nu 3 olika infusion set som det heter Autosoft 90, TruSteel och Varisoft. Alla 3 har sina för och nackdelar. TruSteel är den som Gabriel tycker är bäst att sätta men den måste bytas varannan dag då det annars ”kloggar” igen och det bildas höga blodsockervärden. Autosoft 90 är den jag använder och är jättenöjd med men det skjuts in och låter lite vid just införande och träffar man en blodåder eller nerv så kan den kännas rätt rejält. Detta är den som enbart går att sätta på Gabriel när han sover. Varisoft är den senaste som vi fått hem och den som har längst nål när man ser på den framför allt efter man satt den vilket leder till att Gabriel är lite skeptisk denna känns också lite ovass av någon anledning just när man sätter den. den är också lite krångligare att sätta än de 2 övriga.
I går när det skulle bytas förberedde Åsa en Autosoft 90 i och med att han skulle sova vid sättningen hade han bestämt. Men då han bygger tankar hela tiden runt sättande vägra han somna. Till slut efter mycket velande fram och tillbaka ändra han sig då han inte kan somna till TruSteel. Efter lite konsultation med pumpexperten (Jag) lyckas de gemensamt få till ändringen av infart, slangar och kopplingar och när sticket väl ska göras tar det 5 sec och han säger med ett leende till sin mamma idag kändes inte något… Lillepojk så är det ju nästan alltid… 3 min senare sover han. Med tanke på all smärta vår lille pojk har upplevt under sin 9 levnadsår genom Malrotation, armbrott och testikelvridning osv så tycker man att en 6mm nål av finaste stål borde vara en piss i atlanten. Men nej så är inte fallet. och inte nog med det nu är det snart dags för Årskontroll med en massa blodprover på pojken. Sensate gången när en infart i armen skulle sättas tog det ca 2-3 timmar att få in nålen och en hel operationssal stod och väntade på sonen som satt och grät i en akutrum med en ny sköterska som blev uppstressad av det sprang personal in och ut ur rummet och undrade om hon fått dit infarten än då operation väntade på honom…
Vi har testat det mesta med Emlakräm, is osv. Kvar är väl en samtalskontakt för att både Gabriel och familjen så vi kan få komma till rätta med stickandet.
Vi är dom lyckligt lottade!
Varje år insjuknar nästan 900 barn med Typ 1 Diabetes. Varje år är det 900 nya familjer som börjar leva med den autoimmuna sjukdomen diabetes. Får så är det för varje barn så är det ju en omställning för hela familjen. Vi var dom lyckligt lottade då vi har personer runt oss som förstår och kompisars föräldrar som ”vågar” ta med sig Gabriel på lekträffar. Tyvärr är det så att många familjer som blir drabbade blir också av med nätverket av vänner och släktingar som inte känner sig trygga med att ha ett barn med typ 1 diabetes hemma hos sig. Dagens teknik har gjort så att man kan följa blodsocker på distans så länge tekniken fungerar. Vilket gör att man många gånger kan lämna ett barn hos en kompis för vanlig lek och bus och fika. Ta en bild på fikan/maten skicka till diabetesföräldrarna och de kan uppskatta hur mycket insulin som behövs. Det behöver inte bli perfekt, det räcker med okej. Ställ frågan vad behövs för att ditt barn ska kunna leka med mitt barn. Kommer hen och frågar dig kan inte jag få leka med ….. självklart går det lösa. Känns det jobbigt och obekvämt med ett ”sjukt” barn bjud med en av diabetesföräldrarna och passa på och fråga vad behöver jag veta för att kunna ta med hen efter skolan nästa gång det ska lekas?
Jag har alltid varit öppen med min diabetes har aldrig gott undan för att ta en spruta. Är det någon som undrat var jag sysslar med som har jag berättat vad som pågår. Nu mera visa jag med bla ett armband att jag har diabetes för att öppna upp för fler frågor. Självklart är det en billig livförsäkring om jag skulle hittas medvetslös. Så länge det inte är en besserwisser som tror veta att jag behöver mer insulin för att vakna. Man ger ALLTID söt som honung, sirap eller flytande glukos till en medvetslös diabetiker samtidigt som man ringer ambulansen. Smidigast genom att lägga en sträng på ett finger och sedan gnida in det på tandköttet. Där finns ytliga blodkärl som kan ta upp sockermolekyler som inte är förstora direkt och skicka en lite boost till kroppen så man piggnar till och kan svälja.
Gabriels kompisar och kompisars föräldrar räds inte att ta hem Gabriel antigen med någon av oss föräldrar eller själv när tekniken fungerar. Det enda vi önskar är att någon finns hemma med telefonen laddad och kan ta emot samtal. Vi håller koll. Byts tv spelande mot tex studsmatta och man undrar vad behöver vi tänka på nu finns vi bara ett sms eller samtal bort. Vi är lyckligt lottade som har dem runt omkring oss som ställer upp på detta. Gabriel tycker att diabetes är jobbig ibland men finns det en vän som kan få honom på andra tankar är det GULD värt. Och så är det för många, många barn med Typ 1 Diabetes. Vi behöver alla en vän att gå till! Tyvärr finns de barn och familjer som inte har det stödet. Så vi är de lyckligt lottade!
Dela gärna detta inlägg på Facebook för når det bara en familj till med någon som inte vågat att ta med hem en kompis för att hen har diabetes och det skulle öppna upp för den möjligheten att det faktiskt går. Då skulle jag bli jätteglad. Men gladast skulle den drabbade familjen bli! Vi behöver alla en vän!
Idag var det borde givande och jobbigt att skriva denna text det kom en och annan tår när jag skrev…
Då kom dagen!
Då har vi uppmärksamt med en familje utflykt att vi har klarat igenom oss ett till år med allt vad det innebär inom diabetesvärden. Några saker har varit toppen andra har varit mindre bra. Men vi har fixat allt så bra det bara går i slutändan.
Det är ju lite fel att säga att vi fira 2 årsjubileum för Gabriel utan snarare att vi fixat 1 år till med diabetes!
Vad har vi gått igenom detta året då? Gabriel bröt armen med allt vad det innebar med smärta och konstiga blodsocker värden med det. Vi fick Control-IQ som underlättar en hel del när tekniken fungerar. Men det är ju just det när allt fungerar som det ska blir ju det oftast toppen. Men det är så mycket som kan spela in på just tekniken som man samtidigt vill förlita sig på. Allt från CGM till pumpinfarter till rätt basal doser och bolus kvoter. Minsta del som är fel och det blir värden som måste jagas ifatt och få till. Det senaste året har funkar bra med vår klippa till resurs. Men nu ansåg skolan att det ska ändras och göras om. Hur det blir vet vi inte än, Gabriel har en tendens att låta känslor ta över blodsocker värdet när han har den nya resursen och lägga sig lite högre. Det blir den 4:e resursen för Gabriel på 2 år, och varje resurs blir det jag som måste skola in och det tar upp till 3månader. Nu har denna resursen varit med i klassen och har lite koll men är fortfarande osäker och behöver mycket stöd än. Men det är bara att gilla läget och göra det bästa av situationen.
En rolig grej som vi haft detta året är ju Diabeteslägret i Aspan även om jag kom hem med så mycket verk att det tog en vecka innan jag var människa igen… Men vad gör man inte för sina barn 😉
Dagens jubileum om vi kallade det började med glass (vi har ju ett glassmonster i familjen).
Sedan blev det raukarna i Byerum
Med medhavd lunch.
Där efter for vi mot trollskogen
Efter trollskogen blev det faktisk lite dricka och en glass igen. Sedan var det dags att köra hemåt. Pga trafiken valde vi östra sidan mot Norra Möckleby. Det tog inte många minuter innan familjen slocknade en efter en. Själv fick jag sitta och njuta av den idylliska landsbygden på öns östra sida. Där man kan se alla små Ölands gårdar. Till slut kom vi ut på 136:an strax efter Algutsrum och insåg att vi valt rätt väg, kö hela vägen till Kalmar.
Nu tar vi nya tag och fixar ett år till!
PS Gabriel tog och fixade ett W för winner i blodsocker under tiden vi var iväg DS
Lycka
Hur definiera man lycka?
Det är nog olika för alla, kan man skapa sin egen lycka, nja kanske. Titta man i en ordbok så är det ju ett bevis för något oförutbestämt med positivt och tursamt utgång.
Är det lycka ner en sjuk får komma hem från sjukhuset?
Är det lycka när en atlet gör sitt bästa och slå personligt rekord.
Är det lycka för en han hund när han får en lång promenad och han får tiden på sig att lukta där tikarna sprungit förbi tidigare?
Är det lycka när en diabetes förälder får sova tre nätter utan larm om högt och lågt blodsocker. (absolut)
Är det lycka när man räknat rätt och kan ta en 8 km promenad utan att behöva stoppa handen i fickan för att plocka upp några druvsocker tabletter? (absolut)
Är det lycka när man ser sitt barn lyckas får en TIR (time in range) på 90% under tre dagar i sträck? (absolut)
Är det lycka när man kan leka följa John på blodsocker värdet?
Är det lycka när man ser sin frun leende när hon hittat den perfekta bilen? (absolut)
Klart man kan skapa sin egen lycka!
Jag hittade den perfekta frun! Fick 2 underbara barn! Och får sova hela nätter ibland 😉
Om 12 timmar…
Då är det precis 2 år sedan vi klev in på Barnakuten i Kalmar, med Gabriel som hade ett blodsocker på 28,8 mmol/l. Vi var väl alla lite i chock som man blir när ett besked om diabetes kommer. För nästan exakt 30 år innan Gabriels besked fick ju jag mitt jag kommer inte ihåg det exakta datumet men det var kanske 4 veckor innan skolan började för jag minns att vi var hemma ett par dagar innan skolan började och jag låg inne i 3 veckor på sjukhuset.
För Gabriel var det lite annorlunda. Dels var det kanske för att jag redan från start kunde så mycket om diabetes redan innan. Jag kunde räkna kolhydrater, beräkna kvoter, förstå konsekvenser av aktivinsulin vid aktivitet osv. För Åsa var det en större omställning hon hade ju aldrig behövs tänka på något runt diabetes mer än möjligen att jag behövde lite extra energi ibland när jag var låg. Så det blev nog en betydligt större omställning för Åsa.
Redan från start ville vi att Gabriel skulle göra det han kände sig trygg med att göra aldrig neka honom något moment för rädsla att det blev fel osv. För så är det man lär sig bättre när man gör fel och med dagens teknik som hjälper till att hålla koll kan man upptäcka när det blir fel tidigt. Som när Gabriel tog 8 enheter insulin istället för insulin för 8 kolhydrater, vilket då tror jag det skulle vara 0,3 enheter. Kan man hantera en sådan situation när vi som föräldrar är med så vet att han att han måste trycka i sig druvsocker, saft, godis osv. om han är hos en kompis. Det var något som jag berättade om diabeteslägret att vi låter Gabriel göra det han vill och känner sig tryck med när det kommer till hans diabetes. Och knappa på pumpen har han ju gjort sedan dag 1 med pumpen. och just den delen kom en förälder fram och tackade mig för då hon inte låtit dotter göra det innan. När jag berättade de som kom det en hög med ungdomar och sa att det var dags för mellis. och ville ha hjälp med insulin osv. och då hade dottern frågat om inte kunde göra det själv för hon visste hur man gjorde och visste hur mycket kolhydrater det var i varje digestivekex. Och bara för att modern hade precis hört mig berätta hur vi gör hade hon sagt ja för första gången.
För så här är det ju lever man med en kompanjon som troligen kommer följa en resten av livet då måste man också kunna hanterar den och ju tidigare man själv står på egna ben och kan tampas med den. Ju lättare blir det när det är en krånglig situation som dyker upp, om man har tagit fel dos insulin tex. För så är det alla kan göra små fel som får stora konsekvenser och att undvika de små felen är omöjligt utan hur vi handlar när de uppstår som är det viktiga. Och det gäller inte bara diabetes, utan allt här i livet.
I förra stycket skrev jag ”en kompanjon som troligen kommer följa en resten av livet.” Men troligen vad menar jag då? Diabetes går inte idag bota men forskning går framåt hela tiden och man har snart ett vaccin som kan dra ner på antalet som insjukna i Diabetes Typ 1 och forskning på går hela tiden. Vem vet snart kan det kanske finnas ett botemedel mot Diabetes Typ 1. För att kunna forska kring detta går det en hel del pengar. Barndiabetesfonden är bland de största organisationerna om inte störst som har hand om donationer kring Diabetes Typ 1. I och med årsdagen av Gabriels och min diabetes insjuknade valde jag att swisha till dem på 900 05 97.
Förra året åkte vi på en heldag till Byerums Raukar med mat och glass och barnen sprang upp och ner bland alla gångar runt raukarna. Tanken är att vi ska göra det i år också. Men då Åsa jobbar denna vecka och Emma ska till Kalmar och hoppa stav och höjd på lördag har vi flyttat firande av att vi klarat av 1 år till med diabetes till söndag. Då hoppas vi på fint väder och att glassen inte är slut!!!
Från toppen till botten
Under diabeteslägret i Aspan lyckades vi hålla väldigt bra värden på Gabriel under hela helgen var någon topp och någon dal men inom målområdet större delen av tiden. Men från det att vi bytte från Läger profilen till den normala har det bara strulat. Sensorn skulle bytas på måndagsmorgon och visade över 4 mmol fel från start tog 24 timmar innan den hittade rätt. Sedan var det ju problem men höga värden som inte ville ner bytte insulin och infart osv. Hjälpte inte men det verkade ändå funka hyfsat på natten för han gick och låg bra under den tiden. Sedan råkar infarten lossna och Gabriel får panik och vill inte att vi sätter ny infart. Han ber och tjatar att vi sätter den på natten när han sover. Sagt och gjort fram med pennor och stickor honom till natten. Sätter ny infart den funkar fram till morgonen och då kommer nästa problem. Occulistions alarm dvs stopp någonstans mellan reservoar och infart ända. Hjälper ibland slangen från infarten och köra igenom några extra enheter insulin och på igen. Hjälpte inte nya larm igen. försöker lokalisera om det man kan se något fel på vägen men allt ser bra. insulin kommer ut från slangen. Då är det någon md infarten. Gabriel vägrar igen att sätta en ny infart, fram med pennor igen. räkna ut en liten och behjälplig långtidsverkande insulin dos, en massa korrdoser med penna som funkar hur bra som helst att ta framför allt i benet.
Vad gör man? Blir en ny sen sättning med infart till pump nytt insulin och hålla tummarna att det ska börja funka igen. Men vi måste hitta en lösning för hans rädsla vid infartsättningen. För det är verkligen inte optimalt att hoppa från pump till penna fram och tillbaka hela tiden…. Resultat är höga värden som är jobbiga att få ner.
Senaste kommentarer