Tandem

Kronisk värk och diabetes

Ni som känner mig vet ju att jag sedan länge gått med värk från en whiplashskada. Jag tänkte nu försöka förklara vad kronisk värk kan göra med diabetes. Idag är en sådan dag. Då jag har så ont i min nacke att jag har svårt att hålla huvud upprätt. En molande värk som hugger till varje gång jag nickar till eller tappar huvudet. När något sådan är på gång behöver jag också använda huvudet för att lyckas hålla blodsockernivån på en acceptabel nivå.

Till att börja med vad gör värk och fram för allt kronisk värk med blodsockret. Det höjer blodsockret i olika utsträckning. Nu har ju jag gått med min värk länge i drygt 23 år har jag haft värken som en ständig följeslagare. På grund av det har också min kropp vant sig vid en viss smärta och det på värkar inte blodsockret så mycket. Men när jag har en riktigt dålig stund gör det desto mer på blodsockret. Som jämförelse kan jag ta en hundpromenad med en massa aktivt insulin utan att sjunka. Skulle jag göra det när jag har en bättre stund skulle jag sjunka som en gråsten. Faktum är att jag får manuellt lägga till en rad korrdoser med insulin för att hålla blodsockret i schack. Skulle jag räkna om basalen skulle det inbära en riktigt dålig dag som idag att jag gick på 200–300% basaldos mot en vanlig.

Vad som också händer som inte är riktigt bra i det läget att jag av någon skulle börja sjunka kraftigt är att jag oftast blir väldigt illamående och får svårt att äta. Det enda som av någon anledning funkar är riktigt sura saker. Det kan vara surt godis, eller något som man har pressat citron över. Illa måendet kan ibland även övergå i kräkningar och då gäller det agera mer eller mindre som om man hade maginfluensa. Dvs har något som är söt tillgängligt som gå att få upp blodsockret med om jag skulle behöva fylla på med kolhydrater för att undvika låga värden…

Vad kan man göra för att hantera smärta och få ner den till en acceptabel nivå? Få så är det jag har bara varit smärt fri i några få timmar de senaste 23 åren. I början av min Whiplashperiod stod jag på mycket starka tabletter. Jag har testat nästan allt i smärtstillande preparat som finns på ett apotek. Nackdelen för mig av med alla dessa preparat är alla bieffekter. Mina njurar har slagit ut helt och jag var bara några få timmar från att bli satt på dialys efter att en läkare inte tyckte det var nödvändigt att läsa min journal när han såg hur dåligt jag mådde och ville ge snabb smärtlindring. Har nog aldrig svurit så mycket liggande på en brits hoppandes upp och ner för jag hade inte kontroll över mina muskler som hade spasmer av all överansträngning. Nackdelen med alla dessa preparat var ju också att blodsockerkurvan såg ut som ett EKG hoppade upp och ner efter hur långt tiden som hade gått från det att jag tog senaste tabletten. Så det bästa som hänt diabetes sedan jag fick min whiplash var när jag slutade helt med all typ av smärtlindrande tabletter, jag accepterade en högre nivå av smärta för att lättare kunna hantera diabetesen. Nu mera använder jag mig av andra sätt för att hantera värken.

Hundpromenader och Akupunktur även om det sistnämnda är rätt länge sedan jag gjorde sist… Dels har Covid kommit in i bilden dels har sonen också fått diabetes, så jag har av någon anledning valt bort det som hjälper mig mest. Det är just efter några av akupunktursessionerna som jag har varit helt smärt befriad en kortare stund. Första gången det hände var när jag träffade ett par för mig nya kineser som kom till Kalmar en gång i månaden och de satte ett par nålar i mina armar, och jag var helt smärtfri när nålarna satt där. Det var nästan chock artat. Jag kunde inte röra armarna men de lyckades med 4 nålar göra något som jag inte hade känt på väldigt lång tid, dvs helt smärtfri…

Något annat som många gånger funkar också så är det värme och framför allt bastubad. Dock går jag inte ut och slänger mig i en snödriva, eller en kall isvak. För är det något som förstör det som har byggts upp så är det kyla. Många gånger väljer jag bort bad en varm sommardag just pga. att jag kommer få så ont i många timmar efter.

Så med några korta ord när den högre smärtan gör ett besök i herr Carlssons kropp då är man tvungen att acceptera lite sämre värden när det kommer till diabetesen. Även om jag numera tack vare alla tekniska hjälpmedel kan hålla en hyfsad nivå på blodsockret även en skitdag som denna…

…men räcker det?

Jag har rätt bra koll på min egna diabetes, har bra värden och inga vidare komplikationer. Den sätter inte många hinder för mig i min vardag. Jag kan leva med min diabetes som nästan alla andra. Mycket av de jag gör med att räkna kolhydrater, planerar promenader, laga mat, insulinbyte osv. Går mycket på rutin. Jag klarar av det väldigt bra har ca 90 % i TIR vilket jag är extremt nöjd med. De gånger jag kommer under mitt dagliga mål på 80% är det oftast på grund av en yttre faktor som jag inte kan göra så mycket åt. som tex dåligt insulin, oplanerad aktivitet eller teknikstrul.

Det mesta i den planerade och räknade delen av Gabriel diabetes faller på min lott då jag har tänket redan upp byggt kan planera och förstå många delar på ren instinkt. Och Gabriel har bra värden också rent av mycket bra. Men det känns många gånger att det inte räcker till. Man planerar fixar och tänker till för att hitta den bästa lösningen. Men det blir för många ”dåliga” dagar. Dåliga är egentligen helt fel ord. Man jag använder för jag inte hittar ett bättre. Nu har det ju varit en del strul med många saker kring Gabriel diabetes. Dexcom som lever ett eget liv. Insulin som strejkar, sjukdom. Gått från pump till penna och ska snart tillbaka till pump igen. Allt som tar tid att hitta tillbaka till. Man gör så gott man kan. Men känslan när blodsockret sticker iväg uppåt 20 utan har en minsta misstanke på varför. Det hände igår. Borde inte vara insulin då det inte blivit utsatt för någon kyla eller likande men tog det säkra före det osäkra och bytte ampull då det ändå inte var så mycket kvar. Vips så ligger blodsockret bra igen.

När jag hanterar min diabetes trotts en jäkligt avancerad pump som själv korrar och bromsar och så vidare, händer det ofta att jag tar över och gör en extra justering. Skulle det behövas tar jag en eller ett par druvsocker i god tid vilket gör att blodsockret håller sig på en bra och jämn nivå. Detta går inte göra med Gabriel… Då skulle det vara ett evigt tjatade om insulin och druvsocker. Diabetes kräver ju hantering 24 h om dygnet. Man får alltid vara beredd på att stiga upp på natten för extra insulin eller energi. Gör man inte det kan det bli katastrof både nu men framför allt långt senare livet. Höga värden och framför allt värden som studsar som ett EKG mellan högt och lågt sliter på kroppen. Man gör så gott man kan, men räcker det? Man vill ju bara sina barn det bästa man är beredd att vända ut och in på sig själv springa till månen och tillbaka, bara för att göra det hela lite bättre, men räcker det?

Man försöker planera så långt det går men ibland går snöslungan sönder när det är en massa snö som måste bort, för att få upp bilen. Då blir planeringen slängd ut genom fönstret och man för göra det bästa av situationen. Eller när leken är i pulkabacken ena stunden och framför tv i nästa, bara för att bli ute igen i första bästa snödriva för att bygga ett snöslott. Då blir planeringen slängd ut genom fönstret. Man gör sitt bästa, men räcker det?

För delen med att inte vara ensammen

Finns det några fördelar med att vara två stycken i en familj som är diabetiker. Självklart finns det ingen fördel med just att man är två, men har det hänt finns det ändå tillfällen som förenklar livet när man ändå är två. Det är tex mindre chans att vi har helt slut på livsnödvändiga hjälpmedel för att hantera vår diabetes. Jag menar det finns alltid en eller annan pumpinfart i huset då vi lägger våra beställningar vid olika tillfällen det är inte ofta de sammanfaller. Samma sak med CGM vi har nästan alltid en extra sändare och sensorer hemma då vi använder samma system även här. Så självklart finns det fördelar när man drabbas dubbelt upp i familjen.

En sak som jag vunnit mycket i personliga planet är att jag har utvecklat min diabetes hantering väldigt mycket de senaste 2,5 åren. Jag har bra värden innan, men det hända ofta att jag fick rekyler efter en känning. Bara genom att få bort rekyler har min värden förbättrats och sedan kom Control-IQ som är en guda gåva. Men just att få lite inblick hur diabetes hanteras på barn 2019 har ju även min hantering utvecklas, För så är det ju många gånger när man är på sjukhuset man kollar värden och mående. Men man får ju inte inblick i de senaste rönen och hur man ska göra för att förbättra sina värden. Man måste läsa på själv. Nu mera är ju också Facebook många gånger till stor hjälp man läser hur andra gör, tipps och tricks helt enkelt.

För Gabriel del tror jag att han har sett att man kan leva normalt trots en livslång dom över sig. Man kan göra allt det kräver bara lite mer planering många gånger och man måste stanna upp för ett extra mellanmål när man är mycket aktiv. Men det finns vägar att gå och hindrerna är inte bergshöga när man har någon att luta sig mot. Tillsammans med stöd och kärlek från resten av familjen finns det inget som kan stoppa oss.