kompis

Alla runt omkring

Igår var Gabriel hemma hos en kompis vars mamma tog hand om och hjälpte Gabriel i hans diabetes. Det är rätt fascinerande att det finns människor som ställer upp på en sådan pass stor grej som det faktiskt är. Det är ju så här att Gabriel har inte behövt vara på Fritids under skoltiden då jag inte jobbar heltid och i och med att vi fick omvårdnadsbidrag har jag lagt om mitt jobb så att jag kunde ta hand om Gabriel när skolan slutar. Men i och med att det är sommarlov behöver han ju vara på sommarlovs fritids i några veckor innan Åsa får semester. Och Gabriel vill verkligen inte det. Hade han inte haft diabetes så hade han kunnat varit hemma tillsammans med Emma under dagarna när jag är iväg, då jag som sagt inte jobbar heltid. Men så i söndags kom förfrågan om inte Gabriel ville vara hemma oss en kompis över dagen när jag jobbade. Själv klart innebär det att man få ha lite mer koll på telefon för att följa bs kurvor och höra av sig om något verkar vara fel. Men det är jätteroligt att en utomstående vill, kan och har möjligheten att göra det.

Sagt och gjort den med en heldag med Minigolf, glass och bad. På kvällen sedan som kommer Emma och undrar om inte hon kan få hämta Gabriel efter lunchen som idag. Så det blev lite extra instruktioner till fritidspersonalen som tar hand om Gabriel så blodsockret låg bra för att klara av en cykeltur hem från Fritids. Nu räknade jag med att vara hemma runt den tiden som de hade klivit innan för dörren, och så blev det. Men riktigt roligt att även dotter kan tänka sig vara behjälplig med att passa lillbrossan kortare stunder så inget händer. De stannade på vägen och mätte blodsocker samt fyllde på med lite druvsocker då cementskorna hade blivit satta på Gabriel och han sjönk rätt fort. Stolt pappa när de kommer hem berättar hur de tänkt och gjort för att klara av strapatsen!

Och inte nog med det. Nu har vi lyckats pimpa Gabriel diabetesryggsäck inför diabeteslägret då vi gissar att det kommer vara fler som har samma väska så det blir lite lättare att skilja dem åt.

Som diabetesförälder…

Något som många av dagens diabetesföräldrar saknar är det sömn, detta gäller inte bara vår familj utan de flesta föräldrar men barn som bor hemma med Typ 1 diabetes. Det är ju den konstanta oron, larm som måste kollas om låga eller höga blodsocker, eller kanske en insulinpump som krånglar. Detta är något som vi alla skulle göra om det var nödvändigt. För det viktigaste i liver är ju ens barn….

Så många gånger är ju man mer eller mindre kroniskt trött. Men när man blir väkt mitt natten av först hunden som skäller för det snön åker av taket eller grannens katt som retade sagda hund. Och en lite stund senare hör frun 2 barn som försöker smyga från övervåningen till källaren för att börja spela lite datorspel för nu är det morgon….. Klockan var 2 på natten!!! Som tur är lyckades hon få dem att vända och krypa i sängs igen. Men strax före 5 var det dags igen man hör hur det tisslar och tasslar och en liten stund senare smyger de neråt, åter igen till källaren och datorspelande. Då är det ju ändå lite skönt att man kan bli väkt av ”normala” saker en natt/morgon. Och bara för vi är trötta som föräldrar kan vi ju inte låta barn vara just barn hitta på bus och liknade när kompisen sover över.

När jag sedan fått det värsta av gruset ur ögon och tittar på telefonen för att kolla sonens blodsocker så visar det säg att jag fått frågan flera gånger strax innan 2 i natt i sms från Gabriel om det var okej att det steg upp och gick spelade det nya roliga spelet. Men då sov jag för en gångs skulle och märkte aldrig det. Tack och lov om man får säga så har jag helt olika signaler som är för sms och blodsockerlarmen på Gabriel.

Så inatt somnar nog både Gabriel och kompisen tidigt och helt ovaggade, och mycket möjligt frun och jag själv också….

God morgon på er!

/Henke