Kurator

I morgon är det dags, det har dragit ut lite på tiden men nu är det äntligen dags. Vi ska träffa en samtalskontakt för både Gabriel och resten av familjen. Exakt hur det kommer ser vet inte än. Men till att börja med blir det Jag, Åsa och Gabriel. Senare kommer troligen även Emma vara med. För så här det ju när en i familjen drabbas så får det ju effekt för hela familjen inte bara den som fått en kronisk sjukdom.

Hela familje situationen ändras ju rätt drastiskt även om vi redan hade diabetes i familjen. Men jag hade redan haft diabetes i halva mitt liv när jag träffade Åsa och hade nästan 20 års erfarenhet av det när Emma kom till oss. Så då blev det ju något som redan existerade och blev ingen omställning direkt. Men när Gabriel fick sin diabetes för drygt 2 års sedan blev det ju en rätt stor omställning. Hela värden vändes upp och ner på några timmar trots att vi visste vad det innebar. Gabriel tog det rätt bra han visste ju vad det var och att jag levde nästan helt normalt trots diabetesen.

Jag fick ju mycket ny kunskap i diabetes hanteringen även om mycket redan vart känt och sådant jag ägnade många tankar åt varje dag utan att prata och diskutera i detalj med någon, Självklart visste alla i familjen vad man skulle göra om man tuppade av. Men jag tror inte att familjen hade så stor koll på mina kolhydrats räknade tex som jag gjorde mycket i det tysta. Jag har ju blivit mycket mer öppen med min diabetes lite för mycket till och med tycker Gabriel. Men det är lite mitt sätt att hantera det och framför allt visa Gabriel att diabetes är inget att skämmas för, men det finns många som inte har en aning om vad det innebär att leva med och man måste många gånger försvara sitt agerande när man tex väljer att äta lördagsgodis.

Det är 2 huvudsakliga anledningar till att vi valt att få en samtalskontakt, Ett är att få bukt med Gabriels rädsla, hinder att hantera nålar. Men minst lika viktigt är ju att vi som familj hantera den väldigt stora omställningar det faktiskt är att hantera ett barns diabetes. Det finns många känslor man har buntat ihop och grävt ner och gömt långt ner i själen. Sorg, rädsla, ilska, hjälplöshet frustration är några av de större. Det finns ju också dagar då Gabriel är så trött på sin diabetes många gånger händer det när det är dags för att byta infusion set till pumpen.

Samtalen är något som jag ser fram emot, men tyvärr något Gabriel helst skulle vilja slippa om man frågar honom. Att prata om jobbiga saker är ju just det jobbigt. Men jag gissar att ett antal damluckor kommer öppnas så är det något som märker en översvämning runt sjukhuset imorgon framåt eftermiddagen är det bara familjen Carlsson som varit på samtal…