men räcker det?

…men räcker det?

Jag har rätt bra koll på min egna diabetes, har bra värden och inga vidare komplikationer. Den sätter inte många hinder för mig i min vardag. Jag kan leva med min diabetes som nästan alla andra. Mycket av de jag gör med att räkna kolhydrater, planerar promenader, laga mat, insulinbyte osv. Går mycket på rutin. Jag klarar av det väldigt bra har ca 90 % i TIR vilket jag är extremt nöjd med. De gånger jag kommer under mitt dagliga mål på 80% är det oftast på grund av en yttre faktor som jag inte kan göra så mycket åt. som tex dåligt insulin, oplanerad aktivitet eller teknikstrul.

Det mesta i den planerade och räknade delen av Gabriel diabetes faller på min lott då jag har tänket redan upp byggt kan planera och förstå många delar på ren instinkt. Och Gabriel har bra värden också rent av mycket bra. Men det känns många gånger att det inte räcker till. Man planerar fixar och tänker till för att hitta den bästa lösningen. Men det blir för många ”dåliga” dagar. Dåliga är egentligen helt fel ord. Man jag använder för jag inte hittar ett bättre. Nu har det ju varit en del strul med många saker kring Gabriel diabetes. Dexcom som lever ett eget liv. Insulin som strejkar, sjukdom. Gått från pump till penna och ska snart tillbaka till pump igen. Allt som tar tid att hitta tillbaka till. Man gör så gott man kan. Men känslan när blodsockret sticker iväg uppåt 20 utan har en minsta misstanke på varför. Det hände igår. Borde inte vara insulin då det inte blivit utsatt för någon kyla eller likande men tog det säkra före det osäkra och bytte ampull då det ändå inte var så mycket kvar. Vips så ligger blodsockret bra igen.

När jag hanterar min diabetes trotts en jäkligt avancerad pump som själv korrar och bromsar och så vidare, händer det ofta att jag tar över och gör en extra justering. Skulle det behövas tar jag en eller ett par druvsocker i god tid vilket gör att blodsockret håller sig på en bra och jämn nivå. Detta går inte göra med Gabriel… Då skulle det vara ett evigt tjatade om insulin och druvsocker. Diabetes kräver ju hantering 24 h om dygnet. Man får alltid vara beredd på att stiga upp på natten för extra insulin eller energi. Gör man inte det kan det bli katastrof både nu men framför allt långt senare livet. Höga värden och framför allt värden som studsar som ett EKG mellan högt och lågt sliter på kroppen. Man gör så gott man kan, men räcker det? Man vill ju bara sina barn det bästa man är beredd att vända ut och in på sig själv springa till månen och tillbaka, bara för att göra det hela lite bättre, men räcker det?

Man försöker planera så långt det går men ibland går snöslungan sönder när det är en massa snö som måste bort, för att få upp bilen. Då blir planeringen slängd ut genom fönstret och man för göra det bästa av situationen. Eller när leken är i pulkabacken ena stunden och framför tv i nästa, bara för att bli ute igen i första bästa snödriva för att bygga ett snöslott. Då blir planeringen slängd ut genom fönstret. Man gör sitt bästa, men räcker det?