pumpstök

Från toppen till botten

Under diabeteslägret i Aspan lyckades vi hålla väldigt bra värden på Gabriel under hela helgen var någon topp och någon dal men inom målområdet större delen av tiden. Men från det att vi bytte från Läger profilen till den normala har det bara strulat. Sensorn skulle bytas på måndagsmorgon och visade över 4 mmol fel från start tog 24 timmar innan den hittade rätt. Sedan var det ju problem men höga värden som inte ville ner bytte insulin och infart osv. Hjälpte inte men det verkade ändå funka hyfsat på natten för han gick och låg bra under den tiden. Sedan råkar infarten lossna och Gabriel får panik och vill inte att vi sätter ny infart. Han ber och tjatar att vi sätter den på natten när han sover. Sagt och gjort fram med pennor och stickor honom till natten. Sätter ny infart den funkar fram till morgonen och då kommer nästa problem. Occulistions alarm dvs stopp någonstans mellan reservoar och infart ända. Hjälper ibland slangen från infarten och köra igenom några extra enheter insulin och på igen. Hjälpte inte nya larm igen. försöker lokalisera om det man kan se något fel på vägen men allt ser bra. insulin kommer ut från slangen. Då är det någon md infarten. Gabriel vägrar igen att sätta en ny infart, fram med pennor igen. räkna ut en liten och behjälplig långtidsverkande insulin dos, en massa korrdoser med penna som funkar hur bra som helst att ta framför allt i benet.

Vad gör man? Blir en ny sen sättning med infart till pump nytt insulin och hålla tummarna att det ska börja funka igen. Men vi måste hitta en lösning för hans rädsla vid infartsättningen. För det är verkligen inte optimalt att hoppa från pump till penna fram och tillbaka hela tiden…. Resultat är höga värden som är jobbiga att få ner.