Våg

Diabetiker

Som diabetiker lever man ju med diabetes det är något som jag har gjort i 31 år. Personligen tycker jag att jag klarat mig rätt bra. Bra värden det mesta går på automatik för mig. Behöver inte hitta nya vägar hela tiden för att hålla ett bra blodsocker. Man har alltid med sig druvsocker, insulin pumpen osv. Då jag har en CGM som funkar till 99,9 % brukar jag änns inte ha med mig Blodsockermätaren när jag är iväg och jobbar tex. Eller när vi är hos vänner eller liknade. Dock alltid när vi är iväg lite längre. Men de få gånger som det krånglar blir man nästan handikappad. Man litar mer och mer på tekniken. Man har skapat ett beroende. som jag inte trodde var möjligt. Jag går ju rätt mycket med hunden långa promenader framför allt på kvällen. Men nu mera känner jag att sådan säkerhet över att ha en fungerande CGM att jag inte går under uppvärmnings perioden på 2 timmar när CGM byts. För 10 år sedan var ju man inte rädd för det. För 25 år sedan när man var som mest aktiv med de verse sporter. Brydde man sig inte. Jag håll på med fotboll, ruggby, innebandy. När jag var som mest aktiv kunde jag ha 10-12 aktiviteter i veckan. dvs 2 tränings pass om dagen. Ändå hade jag bra värden trotts att jag inte sprang med en blodsockersmätare framme hela tiden.

Och så för 1 år sedan fick Gabriel diagnosen. Allt som jag gör per automatiken på mig ställs på din spets. Jag eller snarare vi Åsa, Gabriel och jag måste se till att Gabriels diabetes funkar. Man blir numera helhispig om Gabriel CGM inte fungerar. Man sitter och stirrar på hans värden när han är hos kompisar. Men vill inte släppa iväg honom när CGM inte fungerar, kan man lita på att han känner av när han har känning utan CGM. Kan man lite på att han kan ta korrekta beslut om sin diabetes om han är hos en kompis? Tack och lov är hans kompisar föräldrar insatta i situationen och de hjälper till. Det kan bli ”Gabriel har du satt pumpen på 25%” när de är ute och leker kurragömma. ”Vet du hur mycket kolhydrater det är i glassen.” ”Det står ju på förpackningen” och så kanske man får en fråga om det kan stämma att det är si eller så mycket i denna typ av glass.

Så för det mesta fungerar det jätte bra tack vare tekniken. Men så tänker man ju tillbaka på hur det var när jag var liten visst jag var 4 år äldre när jag fick min diabetes. Jag tog ett väldigt stort ansvar direkt för den. Var med i alla beslut osv. Men på den tiden hanterade man diabetes lite annorlunda. Man räknade inte Kolhydrater. Man hade inte CGM. Man mätte inte blodsockret 20 gånger om dagen. Man tog inte insulin så fort man åt något. Skulle man re ut det utan tekniken. Ja absolut men det skulle bli så mycket mer jobb. Så mycket mer saker att hålla i huvudet. Visst jag väger inte min mat har aldrig gjort det i den utsträckningen som man gör idag. Vi lever med en våg till Gabriel. men så är han betydligt mindre än mig om jag tar en 1 enhet mer eller mindre till maten får inte en jätte effekt med hyperlåga blodsockervärden eller ett värde på 18-19 mmol/l. Men på Gabriel skulle idag 1 enhet vara skillnad på högt eller hyperlågt värde. Visst vi uppskattar mer och mer av hans mat för att vi har vägt den så många gånger. Men det är jätte svårt. Jag kontrollerar mig själv varje gång det är nog 120g ris. De flesta gångerna stämmer det. Det kan vara 130g det kan vara 110g ris. Men det hade varit okej även för Gabriel men man vill ha bekräftelsen. För det är ändå en annan persons liv vi ser till.

Blodsocker enligt CGM i skrivandets stund. Gabriel 5,9 mmol Henrik 8,3 mmol/l