Infart

Som ni vet ni som tar er tid att läsa min blogg men även från andra håll så är det mycket att hålla koll på när man har typ 1 diabetes. Något som vi inte har legat jätte hårt på Gabriel med tanke på hans rädsla kring stick med infusion set är just var vi sätter dem vi försöker själv klart styra så vi sprider områdena så mycket som möjligt men idag sa vi ifrån. Vi måste utöka området vi sätter så att stick området får vila.

Varför är det så då? (obs detta är väldigt förenklat och inte några läkartermer) Vid varje insulin tillfälle bildas en liten fettvävnad. Den fettvävnaden kan lagra små mängder med insulin. Fortsätter man sticka på samma ställe hela tiden bildas det då större fettvävnader och kan tillslut bilda små fettkuddar. Detta är något som jag tror är lite vanligare med pennor än med pump då man av ren lättja kan sticka på det ställe som är lätt åtkomligt och man blir helt enkelt van att sticka just där. Jag fick sådan under den tiden jag körde med pennor på min vänstra del av magen av den enkla anledningen att jag är högerhänt och tyckte det var smidigt och lätt att sticka mig genom att hålla upp ett hudveck med vänster handen och sedan sticka med höger handen. Dock på min tid med penna körde man betydligt längre nålar (12-16mm) en vad man gör idag och då krävdes ett hudveck vilket går att hoppa över med dagens 4 mm nålar. Under 2-3 års tiden fanns dessa fett kuddar kvar på min mage efter jag börjat med pump.

Nu har Gabriel 2 områden på magen vid sidan av sitt operations ärr som han velat sticka sig på. Han är rädd för att det ska göra ont om det stick i närhet av hans 10-12 cm långa operations ärr på magen vilket gör att hans stick området minskar kraftigt. Då han redan har infusion skräck har vi inte varit hårda och tvingat honom att sticka i detta område. Men idag fick det räcka. Man ser alla hans små stick ärr i 2 områden på magen och de behöver vila få återhämtning så att dessa fettkuddar inte bildas. Varför är dessa fettkuddar något man vill undvika då? Ja som jag skrev tidigare lagras också en viss mäng insulin i det fett och när det blivit tillräckligt stora kan stora mängder insulin finnas i kudden och de ”spricker” och frigör en stor mängd insulin på en gång. Tänk att 1 enhet insulin inte är större än en liten droppe. Så även en lite knöl kan hålla många enheter insulin. Vad händer då om man är väldigt aktiv och insulinet frigörs under aktiviteten. Vid aktivitet kan insulin ha upp till 4 gånger stor verkan som vid inaktivitet. Om Gabriel ta 25 enheter per dag och allt det insulinet frigör under en och samma gång under aktivitet som tex fotboll. 100 enheter motsvara det och det inne bär att Gabriel skulle behöva äta energi motsvarade. 2,5-3 kg godis på en och samma gång… Så självklart är detta något vi vill undvika.

När vi började prata med Gabriel om detta idag och förklarade för honom även om bara en liten del frisläpptes att det skulle behövas troligen en ambulans för att hålla honom vid liv. Han trodde att han bara skulle kunna äta några japp och lite druvsocker så var saken biff. Jag fick då förklara att detta kan hända när han är ute och spelar boll eller när han ligger och sover eller kanske när han är i skolan. Då insåg ju han att hinna med att häva den nedgången inte skulle vara så lätt för när vi märker att han är på väg ner behöver det ju ösa på med kolhydrater. Så med gråten i halsen frågar vi om var han nu då vill sätta infarten? Vi föreslog på ställen på magen som är närmare såret som över eller under. Nu sprutar tårarna från Gabriel och det syns hur trött han är på allt vad diabetes heter, men samtidigt är han min största hjälte. Själv ser jag knapp att läsa och skriva just nu då mina tårar rinner ner för mina kinder.

Jag föreslår till sist att vi sätter infarten på övre delen av skinkan, han går motvillig med på det när jag ger löfte om att vi kan strunta i pumpen resten av dagen, om det gör ont och köra med insulinpennor och att Åsa eller jag sätter om infarten i natt när han sover. Det märks inget när vi får dit infarten och vi kramas länge sedan tar han sin pump och stoppar ner den i fickan och söker tröst hos de nya marsvinen. Snart sitter han i dagburen med marsvinen busande och barnskratt hörs igen.