Diabetesläger

Aspan del 3 av 3

Även sista dagen händer det grejer! Barnen hade spelat lite pings bla. medans de vuxna fick lite föreläsning från två av ungdomsledarna. Samt gjorde av slutning på de sista föräldrarna som inte hade hunnit dela med sig av sin resa genom diabetesvärlden. Sedan måste det ju städas och plocka undan efter några dagar med aktiviteter. Det har varit mycket skratt och bus under hela helgen. Det är många saker som funka och det var en hel del sponsorer som gjorde det möjligt att till detta läger, detta diabeteskollo. Ett relativ nytt företag som hade fixat en gåva till barnen genom sommarlovsboxen var Diabetic box. Mer om dem finns att läsa här. Det var en låda fylld med information och lite godsaker som bla sockerfritt godis och druvsocker.

Diabetic box hade även ordnat med en vattenflaska som gick att hänga runt halsen tillsammans med en namn bricka.

Vatten flaskan var verkligen behövlig denna helgen för det har varit varmt och soligt hela tiden även om det blåste lite svalkande idag.

Hur har det går med hanteringen av diabetes då? Jo det har gått rätt bra Lägerprofilen vi hade skapat till Gabriel funkade faktiskt jätte bra självklart fanns det dalar och ett och annat berg men nätterna byggde han stenpir vilket var väldigt skönt. Ända var på väg därifrån idag så var det ju en mjukglass som hägrade. Tillsammans med bilfärden och lite för sent byte till normalprofilen igen så var han uppe och svävade bland molnen en stund.

Men vad gör väll det efter en toppen helg! Ett stort tack till Diabetesmammorna !!!

Aspan del 2 av 3

Natten har gjort sitt intåg på lägret. Det hörs lite prat och larm från olika håll. Även Gabriel tjuter det om i kväll efter kvälls doppet som gjorde honom låg. Men kul har de alla diabetesbarn!

Dagen början efter frukost med OS intåg. Här kommer hela ledarkåren in med fackla och höga rop och visslingar.

Vi blir därefter uppdelade i lag. Med föräldrarna går en OS tipsrunda fixar barnen en egen T-shirt som de får designa själva. därefter blir det mångkamp som är något riggad för att föräldrarna ska förlora. Vid spjutkastning tex ska barnen kasta ett spjut från ett trädgårdsplockepinn medans föräldrarna får en pinne från ett vanligt litet plockepinn. Samtliga grenar är utformade på det sättet till barnens förtjusning. Hela OS slutar ju därmed till storförlust för föräldrarna. Men innan alla grenarna startade blev det ett överrasknings besök från Sjöräddningssällskapet.

Det blev ett uppskattat besök och de som ville fick kliva på båten och kika runt. Alla som ville fick och ett nummer av Trossen Junior. Sjövett och pyssel.

När barnen hade utklassat de vuxna i OS blir deras pris stora vattenkanoner medan föräldrarna fick en lite spruta för vatten. Självklart spårar vattenkriget ut och snart används spann med vatten i stället för att även barnen också ska bli blöta. Här hörs nog skratten och tjuten hela vägen till Ronneby. De flesta av barnen somnar nog ovaggade idag. Och föräldrarna får förhoppningsvis några timmars sömn mellan druvsocker och extra insulin under natten. För så är det ju många inklusive Gabriel och jag får lite extra jobb att hålla blodsockret i en bra nivå, när det är många och roliga aktiviteter på lägret.

Tack och god natt.

Snabb utvärdering av de små ändringar vi gjorde i måndags.

Man kan inte bli annat än nöjd med drygt 2 dagar sedan vi gjorde ändringarna i Gabriels kvoter och han har gott från lite höga standard deviation till 2,0 under de senaste 2 dagarna plus att TIR har ökat rejält. och snittar på strax över 90% på 48 timmar. Tänk vad bra det blir när tekniken fungerar fullt ut och man har rättkvoter och basaldoser.

Självklart förekommer det ett och annat högt värde och någon känning, men konstigt vore allt annat med tanke på att det både förekommit en del datorspelande och en massa bad på denna tid. Nu tar vi snart semester hela familjen och åker till stugan en sväng innan det är dags för Diabeteslägret för Gabriel och mig. Något som Gabriel blir mer och mer spänd på. Han sitter och hoppas på Bubbleballs eller ännu hellre Waterballs på lägret. Har sett på bilder från tidigare läger att det funnits bubbleballs men om det kommer finns i Aspan vet vi inte. Men många aktiviteter och roligheter räknar vi med. Nu får vi bara hoppas att den gamle ledbrutne pappan orkar med ;).

Alla runt omkring

Igår var Gabriel hemma hos en kompis vars mamma tog hand om och hjälpte Gabriel i hans diabetes. Det är rätt fascinerande att det finns människor som ställer upp på en sådan pass stor grej som det faktiskt är. Det är ju så här att Gabriel har inte behövt vara på Fritids under skoltiden då jag inte jobbar heltid och i och med att vi fick omvårdnadsbidrag har jag lagt om mitt jobb så att jag kunde ta hand om Gabriel när skolan slutar. Men i och med att det är sommarlov behöver han ju vara på sommarlovs fritids i några veckor innan Åsa får semester. Och Gabriel vill verkligen inte det. Hade han inte haft diabetes så hade han kunnat varit hemma tillsammans med Emma under dagarna när jag är iväg, då jag som sagt inte jobbar heltid. Men så i söndags kom förfrågan om inte Gabriel ville vara hemma oss en kompis över dagen när jag jobbade. Själv klart innebär det att man få ha lite mer koll på telefon för att följa bs kurvor och höra av sig om något verkar vara fel. Men det är jätteroligt att en utomstående vill, kan och har möjligheten att göra det.

Sagt och gjort den med en heldag med Minigolf, glass och bad. På kvällen sedan som kommer Emma och undrar om inte hon kan få hämta Gabriel efter lunchen som idag. Så det blev lite extra instruktioner till fritidspersonalen som tar hand om Gabriel så blodsockret låg bra för att klara av en cykeltur hem från Fritids. Nu räknade jag med att vara hemma runt den tiden som de hade klivit innan för dörren, och så blev det. Men riktigt roligt att även dotter kan tänka sig vara behjälplig med att passa lillbrossan kortare stunder så inget händer. De stannade på vägen och mätte blodsocker samt fyllde på med lite druvsocker då cementskorna hade blivit satta på Gabriel och han sjönk rätt fort. Stolt pappa när de kommer hem berättar hur de tänkt och gjort för att klara av strapatsen!

Och inte nog med det. Nu har vi lyckats pimpa Gabriel diabetesryggsäck inför diabeteslägret då vi gissar att det kommer vara fler som har samma väska så det blir lite lättare att skilja dem åt.

Diabetesläger

Igår fick vi en bekräftelse på att vi kommer få vara med på ett diabetesläger i sommar. Om inte Covid ställer till det, det är Diabetesmmamorna (klicka gärna på länken för att läsa om det) som anordnar lägret och vi är bokade på ett läger i Aspan i Blekinge. Exakt hur det kommer se ut vet vi inte än hänger som sagt var mycket på hur Covid håller i oss om ca 3 månader. Det normala är en långhelg med 3 nätter på lägret men det kan bli så kort som 27 timmar. Eller i värsta fall inget alls.

Lägret är till för diabetesbarn och en av deras föräldrar. Det handlar mycket om att träffa andra diabetes barn och föräldrar och kanske lära sig lite av varandra. Med allt som man har hört på sociala medier brukar dessa läger vara mycket populära bland barnen.

Under min uppväxt var jag iväg på 4 olika läger för diabetiker om jag minns rätt men tror inte de finns kvar. 3 gånger i Rättvik där vi lärde oss hantera diabetes under fysik aktivitet och att laga mat och ett i Stora Frö på Öland. Ölands lägret var inte lika stort som Rättvik men jag minns att jag satte ett rekord på att springa längst på en liten bana runt området och in i ett hus där det satt folk och mätte blodsocker på oss för att visa vad som händer med blodsockret under fysisk aktivitet. Då hade ju de lite snabbare mätarna kommit tog kanske 20 sec att mäta ett blodsocker men inget jag la tid på att vänta på. CGM hade ju inte kommit ännu så ända sättet var ju att mäta och känna efter i kroppen. Det första Rättviks lägret var ju tidig under min diabetes och den hjälpte nog till att öka mitt intresse för matlagning.

På lägret i sommar handlar det mest om roliga aktiviteter och nyttiga föreläsningar. Och framför allt träffa andra barn med samma livskamrat. Och för oss föräldrar bolla tips och tankar. För så är det ju det finns ju mer än ett sätt att flå en katt. Bara för att vi gör på ett sätt med Gabriels och min diabetes betyder det ju inte att det finns ett bättre sätt att göra i en given situation.

Nu håller vi tummarna att lägret blir av något som både jag och Gabriel ser fram emot!