Något som många av dagens diabetesföräldrar saknar är det sömn, detta gäller inte bara vår familj utan de flesta föräldrar men barn som bor hemma med Typ 1 diabetes. Det är ju den konstanta oron, larm som måste kollas om låga eller höga blodsocker, eller kanske en insulinpump som krånglar. Detta är något som vi alla skulle göra om det var nödvändigt. För det viktigaste i liver är ju ens barn….
Så många gånger är ju man mer eller mindre kroniskt trött. Men när man blir väkt mitt natten av först hunden som skäller för det snön åker av taket eller grannens katt som retade sagda hund. Och en lite stund senare hör frun 2 barn som försöker smyga från övervåningen till källaren för att börja spela lite datorspel för nu är det morgon….. Klockan var 2 på natten!!! Som tur är lyckades hon få dem att vända och krypa i sängs igen. Men strax före 5 var det dags igen man hör hur det tisslar och tasslar och en liten stund senare smyger de neråt, åter igen till källaren och datorspelande. Då är det ju ändå lite skönt att man kan bli väkt av ”normala” saker en natt/morgon. Och bara för vi är trötta som föräldrar kan vi ju inte låta barn vara just barn hitta på bus och liknade när kompisen sover över.
När jag sedan fått det värsta av gruset ur ögon och tittar på telefonen för att kolla sonens blodsocker så visar det säg att jag fått frågan flera gånger strax innan 2 i natt i sms från Gabriel om det var okej att det steg upp och gick spelade det nya roliga spelet. Men då sov jag för en gångs skulle och märkte aldrig det. Tack och lov om man får säga så har jag helt olika signaler som är för sms och blodsockerlarmen på Gabriel.
Så inatt somnar nog både Gabriel och kompisen tidigt och helt ovaggade, och mycket möjligt frun och jag själv också….
God morgon på er!
/Henke
Senaste kommentarer